Homo Adapticus föds ur frågan: Hur förblir vi mänskliga när allt förändras?
Det började som en personlig reflektion — ett liv levt över gränser, språk och discipliner. Från en liten by i Tigray till universitet i Etiopien, till arbete i Afar, till norra Europa — resan blev i sig en studie i anpassning. Varje flytt, varje nytt sammanhang, krävde en ny version av jaget. Överlevnad blev lärande; lärande blev filosofi.
Homo Adapticus är namnet på den insikten — att anpassning inte är en reaktion, utan en praktik. Det är konsten att bli till utan att gå förlorad, att hitta rytm i osäkerheten, att möta komplexitet med nyfikenhet istället för rädsla.
Vi lever i ett sekel av acceleration. Artificiell intelligens utvecklas timme för timme, identiteter flyter samman och själva meningen känns förhandlingsbar. Framtiden tillhör inte längre de starka eller de smarta — den tillhör dem som kan förändras med värdighet. Anpassning är den nya intelligensen.
Det här utrymmet finns för att utforska det skiftet. Här möts filosofi och psykologi, konst och vetenskap, personlig reflektion och kulturell analys. Varje essä, bild och idé är en inbjudan att tänka — och att utvecklas — tillsammans.
Homo Adapticus är varken ett varumärke eller en ideologi. Det är ett perspektiv — ett sätt att se sig själv som ett levande system, kapabelt till förnyelse. Det påminner oss om att evolutionen inte ligger bakom oss; den sker inom oss, i realtid.
Frågan som driver detta arbete: Vad innebär det att anpassa sig medvetet — inte av rädsla, utan av frihet?
Om du befinner dig mellan världar, mellan teknologier, mellan versioner av dig själv — välkommen hem. Du är redan en del av Homo Adapticus.